Jag kom av mig med mitt skrivande, drog ur telefonjacket och förvirringen skingrades efterhand i min fortsätta iver med motorsågen.
Nu har jag varken flaggstång eller syrenberså. Den fula ölandstokhäcken, ett o annat träd o flera buskridåer åkte med av bara farten.
Så befriande! Somligt blev ved o resten la jag i en stor rishög som jag bestämde mig för att elda upp senare vid lämpligt tillfälle.
Äntligen efter all den tid som gått har jag förstått att det här huset o marken runtomkring nu är i min ägo och att jag faktiskt kan göra i stort sett vad jag vill med med detta.
Jag förnimmer en frihetskänsla jag knappast kännt förut. Jag behöver ju inte ens stanna kvar här längre.
Huset är stort o överfyllt av flera generationers möblemang o prylar. Mina egna grejer står fortfarande kvar i lillstugan hos C.
Kvävs av känslan att gå omkring i ett levande museum. I fartvinden efter den yttre uppröjningen har jag påbörjat den stora upprensningen inomhus.
Gamla kläder. Fy fan! Vad gör man med sånt? Tippen? Rishögen?
Har börjat sortera. Tömde ett rum på övervåningen dit jag sedan burit in högvis med kläder, buntar med lakan o dukar o mattor o allt vad det är. Tyg, tyg, tyg.... Behöver inte ha kvar nåt av det. Äckligt mycket.
Fortsatte att bära in glas o porslin i ett annat rum. Rosenporslin o mängder av annat jag aldrig kommer att använda. Köksskåpen är tömda på allt förutom det jag tror mig behöva.
Sen började jag rota i lådor o skåp, bland papper o brev o det skulle jag aldrig ha gjort för då blev jag sittande, läsande och glömde både tid o rum.
Det var då hon dök upp igen.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment