Det blir allt svårare att skriva här, eftersom det runt omkring mig blir rörigare än jag någonsin kunnat ana.
Från början tänkte jag ju skriva varje dag. Mest för min egen skull, för att få lite ordning i mina snurriga tankar. Det var ju trots allt tämligen stillsamt, om än tråkigt, i mitt liv just då.
Märker ju att en o annan läser mina rader och förstår att jag inte längre bara skriver för mig själv. Lite hämmad känner jag mig nog på grund av detta, men vad fan; har man börjat lämna ut sig så är det väl bara att fortsätta.
En enkel liten annons om en katt, satte mig ombord på en farkost jag knappast själv kan styra.
Vi får se varthän det barkar.
Kattpojkarna har vuxit till sig under tiden och får lov att stanna kvar. Deras moder och jag är helt överens om den saken nu.
Trevligt för en ensam halvgubbe att ha lite sällskap om inte annat.
För nån A lär det inte bli i detta hus. Hon kom ju inte, trots att hon lovade.
Men fart på gubben hade hon fått och efter en bedrövlig första natt, nära nog utan sömn i den breda sängen, i den stora, bländande vita salen, började jag bakfull, besviken och rastlös röja ur kammaren inom köket.
Det som i hela mitt liv, sen slutet av 50-talet, varit TV-rum, skulle nu bli mitt nya sovrum. Rösterna, musiken, skriken och skratten, ur det som nu är TV-historia, liksom åratals av flitigt inomhusrökande, satt kvar i tapeterna. Det var nästan så jag kunde höra Lennart Hylands självgoda farsgubbeliknande:"Hahaha", och t.o.m Staffan Westerbergs försiktiga röst undra: "Har du månne gått vilse i pannkakan", under tiden som jag rev ner lager av gamla illaluktande tapeter.
Här räckte det inte med att måla över med vitt. Nej, ner o ut och bort skulle skiten.
Den gamla rishögen började likna en evig eld, som generöst matades med gamla trasor o annat eldningsbart. Gladde mig åt det myckna regnandet som förhindrade eldningsförbud från myndigheterna.
Bestämde mig för att även den gamla klumpTV:n, tillsammans med nedsuttna soffor o fåtöljer, sängarna från övervåningen och t.o.m. den breda sängen jag fraktat ner från lillstugan hos C, var färdiga för soptippen.
Åkte således in till stan för att bli av med det gamla o köpte en ny säng, nytt täcke, nya kuddar, ett par omgångar lakan o sånt, samt en ny plattTV. Köpte tapeter o takfärg o en uppsättning acrylfärger av finaste märke, 10 stycken stora uppspända dukar och en bukett penslar. Köpte faktiskt även gardiner till mitt nya sovrum. Inte speciellt skönt eller tryggt att sova inför öppen ridå, märkte jag efter en tid i den gardinlösa salen. Hyrde dessutom en maskin för att slipa de gamla golven i både kammare, sal o kök.
När mitt sovrum stod klart, fick jag, som jag trodde, en lysande idé.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Såklart man inte bara skriver för sig själv...man vill väl ha lite respons?
Eller?
;)
Stellapolaris: Det är sant, men jag hade först tänkt att berätta om vad som varit o varför det är som det är. Men så dök HON pp o allt blev så annorlunda. Lite rädd att hon ska läsa vad jag skriver.
Mycket glad och förvånad över att någon stöttar mig med kommentarer.
Tack!
Post a Comment