Flytten

C. blev förvånad och efterhand allt mer upprörd, när jag körde in på hennes gård med traktor o storkärran. Betalat hyran har jag gjort punktligt även under den tid jag inte ens satt min fot i den lilla stugan, så C. hade inget att klaga på i den vägen. Men jag hade inte varit inne i lillstugan på mycket länge, och det enda jag tidigare tagit med därifrån av mitt bohag, var i stort sett bara datorn och mina kläder.
Nu hade den dagen kommit då jag skulle tömma stugan som jag hyrt i så många år och flytta in i mitt eget hus. Äntligen dags att säga upp hyresavtalet och jag frågade hur lång uppsägningstiden var. Det var då hon blev riktigt arg.
"Och vart ska du flytta då"? fräste hon.
"Hem", sa jag och fortsatte kånka grejer upp på kärran.
"Vi har inga avtal du o jag" , skrek hon och gick in till sig.
Ut kom istället R, hennes man som tydligen var hemma ett tag igen. Han såg desto gladare ut o erbjöd sig genast att hjälpa till med flytten. Känner fortfarande skam inför R som jag nu förstår vet ALLT, men det verkar inte som om det rör honom särskilt mycket. Han har kanske också ett liv vid sidan om , nån annanstans.
Vi körde några lass och R följde med mig in i mitt hus och fick se vad jag gjort med den stora salen, dit vi bar in allt mitt pick o pack.
"Flott", sa han o flinade.
Gudskelov att han inte såg den stora målningen där C figurerar naken. Den fanns med i flyttlasset, men förpassades till rishögen direkt när han traskat åter upp till sitt.
Hon brann bra där på bålet som jag tände på midsommarafton. Inget regn i världen rådde på den reningseld som då brann i min hage. Ris och trasor, ditt o datt, generationers utgådda skor och som kronan på verket, den stora målningen som var det yttersta beviset på mina förspillda vilsegångna år.
Regnet förmådde inte släcka elden men dolde tårarna som rann utmed mina kinder. Äntligen kunde jag gråta.
Jag drack mig full och grät över över både det ena och det andra. Mest över att min midsommargäst aldrig dök upp.